Om skvallertidningar
Ja, jag läser skvallertidningar och tycker att det är ett skönt tidsfördriv när man till exempel sitter hos frisören. Jag köper sällan några själv för som den erfarne journalist jag är (hrm hrm) så vet jag ju givetvis att skvallertidningarna lever på att sälja lösnummer och för att kunna göra det måste de ha chockerande rubriker och smaskiga bilder för att fånga den tilltänkta läsarens intresse och nyfikenhet och få denna att köpa tidningen. Själv har jag för länge sedan sett igenom rubrikerna och förstått vad artikeln EGENTLIGEN handlar om innan jag ens öppnat tidningen, men jag blir fortfarande lika fascinerad av folk som inte lärt sig tidningsmakarnas billiga knep för att lura dig att köpa tidningen.
”Kikki Danielsson i sorg – bästa vännen hittad död” betyder INTE att hennes närmsta väninna kolat utan förvarning, utan att Kikkis 15 år gamla hund som varit sjuk aslänge och genomlidit sju sorger och åtta bedrövelser nu ”äntligen” dött.
”Prins Daniels nya kärlek” är INTE någon yngre yppig blondin som nästlat sig in i de rojalistiska kalsongerna och fått hans oblåblodiga lem att bulta lite extra utan helt enkelt en ny hobby som Danne skaffat sig, typ att lära sig mer om frugans gamla släktingar eller så har han bara råkat klappa en hund som såg söt ut och detta möte har råkat förevigas på bild.
”Martin Stenmarck lämnar familjen – sticker utomlands”. Nej, han försvinner INTE för tid och evighet utan ska bara på en liten turné till Danmark/Norge/Finland en liten stund, sen kommer han hem igen och allt är precis som vanligt. Inget värre än så.
Men det roliga med detta är ju hur mindre begåvade individer går på skvallertidningarnas rubriker och löpsedlar och sväljer allt med hull och hår!
”Kikki Danielsson i sorg – bästa vännen hittad död” läser de på framsidan av Hänt Extra och blir både chockade och ledsna över detta tragiska besked. Fy så hemskt för Kikki, hon som redan gått igenom så mycket med sin alkoholism, narkotikasmuggling och falukorvshetsätning, inte ska hon behöva dras med denna sorg också! Och vaaad ska hon ha på sig på begravningen? Tur att svart får henne att se mindre ut för hon har ju sådana viktproblem. Ja det är verkligen synd och skam, tacka vet jag när hon sjöng i Wizex! Då hade hon ordning på livet!
”Prins Daniels nya kärlek” ser de med krigsrubriker på Se och Hörs glansiga framsida när de står i kassakön på Ica och visst går pulsen upp en aning vid blotta tanken på att han varit otrogen mot Victoria och nu planerar ett nytt liv med någon annan tjej. Men det kunde man ju tänka sig, han är ju trots allt bara en helt vanlig lantis, en jävla eparaggare med truckerkeps, inte kunde man förvänta sig mer av honom. Nej, i de fina salongerna passar han då rakt inte med den moralen, Vickan kunde gott ha äktat någon fullblodsprins från ett fint europeiska kungahus istället för den där typen. Och hur blir det med stackars Estelle nu då? Delad vårdnad kan det ju inte vara tal om, hon kan ju inte tvingas leva halva sitt liv i förorten och umgås med ungar i alldeles för billiga kläder och rätt vad det är så har väl Daniel ynglat av sig med slampan på den lokala bingohallen och Estelle får en massa halvsyskon att behöva dras med. Nej, Daniel, HUR KUNDE DU!?
”Martin Stenmarck lämnar familjen – sticker utomlands”. Nej Martin, nu är måttet rågat! Inte lämnar du väl hus och hem och din fina familj för ett liv i sus och dus på någon tequilaosande charterstrand med knappt byxmyndiga småflickor så långt ögat når? Hur kan du svika Hanna och de tre små barnen på det viset? Inte nog med att du skämde ut Sverige i Eurovision med skitlåten ”Las Vegas” så att vi fick kvala året därpå, ska du skämma ut dig själv och supa runt och härja medan Hanna får slita för att få ihop livet som ensamstående trebarnsmamma och karriärkvinna? Skämmes ta mej fan!
Och sen köper kärringarna dessa skvallertidningar, läser artiklarna och skäms lite för sig själva och sina tankar som spann iväg när de hetsade upp sig över – just det – INGENTING. Men nästa vecka finns nya rubriker att förfasa sig över och de köper tidningen igen och igen och igen, men om någon skulle se det slätar de gärna över tilltaget med orden ”Äh, det står ju så mycket trams, det är ju inget man tror på men det är ju lite roligt att läsa”.
