frumattssons.blogg.se

”Men åh, ÄNTLIGEN! Vad fan har hon pysslat med?” tänker ni trogna läsare som saknat mig och abstinensskakat likt en heroinist på rehab. Grattis. I´m back (tänk er tuff musik, surroundljud med mycket bas och fett med rökeffekter när ni läser det).  För den som undrar kan jag väl avslöja att jag har pysslat med livet; jobbet, barnet, laga mat, torka snor, tvättat, gjort välling och bytt blöjor.

Och det är väldigt roligt att vara förälder ska jag be att få tala om.

För det mesta.

”De är ju i alla fall söta när de sover”.

Nä, det är inte riktigt på den låga nivån än men ibland undrar man ju vad fan man egentligen gett sig in på och jag kan bli fullständigt galen på tvåårstrotset som aldrig verkar ta slut. Är det inte fel film (som hon själv valt och var supernöjd med tjugo sekunder tidigare) så vägrar hon ta på kläderna eller kräver kall mat (ni kan ju själva räkna ut hur gott det är med kallt potatismos och fisk) eller skriker för allt och inget. Ofta vägrar hon ta av kläderna också eller byta blöja trots att hon ropat genom hela huset och avslöjat sig själv genom de i vår familj klassiska orden ”Astrid inte bajsat” för att inte väcka min uppmärksamhet.  Tur då att mammainstinkten säger något heeelt annat varpå man aktiverar bajssensorn (alltså drar in skitlukten i näsan, eller ”doftar” som det säkert heter på parfymspråk eller i adliga hem) gillrar en fälla, fångar in och sedan bär sitt lilla skrikande hjärtegull under armen och lägger på skötbordet för att fixa till. Under vilda protester, sparkar och slag (från Astrids sida bör tilläggas) byts sedan blöjan och allt är frid och fröjd. I två minuter ungefär.

Ja det är verkligen underbart med barn! Särskilt när man måste jaga henne och den lilla minikundvagnen inne på Ica eftersom hon VÄGRAR åka stor kundvagn utan att få något varje gång man handlar och det då brukar bli något billigt, typ en flugsmällare, som hon ändå slår mig med genom hela affären fram till kassorna. Det är även toppenkul att få påminna om att inte ”kasta clementiner inne i badrummet” eller att hon ”inte får ha fötterna i diskmaskinen” samt dagens obligatoriska ”jag vill inte sitta fastspänd i bilbarnstolen på väg till och från förskolan”-konflikt som bränner fler kalorier än vilket tungt träningspass som helst tack var att jag måste böja in barnet på plats eftersom hon gör sig stel som en pinne och skriker värre än en stucken gris . Ja jävlar i min lilla låda så mycket kraft och vilja det finns i 15 kilo envis unge.

Men ojojoj så mycket kärlek det finns i den lilla kroppen också! När jag får en kram eller en puss glömmer jag allt eller när jag är bjuden in på kafferep på hennes rum (och jag som inte ens dricker kaffe!), när vi ligger i sängen och läser boken om Nicke Nyfiken för femhundrasjuttioelfte gången eller när hon pratar om sina kompisar eller gosedjur och bara är go och glad. Man älskar ju henne så det gör ont.

Fast nu sover hon. Och hon är sååå söt när hon gör det…

 

Skriv gärna en kommentar om dina bästa/värsta trotsminnen och kom ihåg att DET GÅR ÖVER! Hoppas jag i alla fall…

 

Jag har nog lite Alfons Åberg-syndrom, ni vet det där ”jag ska bara”. Hur sent jag än går och lägger mig och hur avgrundstrött jag än är så ska jag BARA plocka undan på bordet i tvrummet och ställa in i diskmaskinen, BARA sätta igång den, BARA torka av diskbänken, BARA plocka undan prylar och leksaker som Astrid spridit runt i huset under dagen och BARA kolla om jag ska ladda tvättmaskinen inför morgondagen. Och vips så är jag skitpigg och börjar rensa i badrumsskåpet och skriver inköpslistor långt efter midnatt. Helt värdelöst. Och så måste man ju kolla Facebook och spela lite Quizkampen innan hjärnan får vila. Jag är nog skapt för att jobba natt istället för då är jag pigg, morgnarna är ju hemska att gå upp på!

Alfons är förresten slang för ”hallick” på både norska och danska för er som missat det, mig och min fjanthjärna har det såklart inte undgått. Men i övrigt så har jag nog inga fler likheter med Alfons, och skönt är väl det. Vem vill egentligen identifiera sig med en tunnhårig sexåring iklädd endast bruna kläder (som han säkert har bara för att den piprökande höghusområdesfarsan ska slippa färgsortera tvätten eftersom det aldrig talats om någon mamma till Alfons och jag, ogenusaktig som jag ibland är, förutsätter att det är mammorna som för det mesta sköter tvättsorterandet)? Äh, hon kanske sitter på psyket eller är död, men sorterar tvätt gör hon minsann inte och då blir det såhär. Tur för Alfons att han har sin låtsaskompis Mållgan i alla fall, eller har han dragit för många djupa bloss av pappas pipa och sitter och hallucinerar inne på sitt pojkrum medan pappan (som för övrigt heter Bertil) tittar på tv, kladdar lite på sig själv och drömmer om att få sätta på någon i ”Ensam mamma söker”?

Som den seriösa bloggerska jag är så har jag naturligtvis gjort lite research kring det här med Alfons mamma, i en tråd på Flashback tror de sig veta svaret! De fem hetaste alternativen är:

1. Alfons mamma är död. Hon dog vid förlossningen på grund av Alfons vattenskalle, kärringen sprack helt enkelt.

2. Alfons mamma dog för att Alfons och pappan var så jävla tråkiga.

3. Alfons mamma var sprutnarkoman och sög gubbkuk mot betalning för att supporta sitt heroinmissbruk, sedan avled hon av AIDS. Huruvida det var gubbkukarna eller de begagnade knarksprutorna som gav henne HIV tvistar de lärde om.

4. Alfons pappa har kidnappat Alfons från mamman och det är därför de lever ett anonymt liv under falsk identitet i en stad utan namn.

5. Alfons pappa och pappa adopterade ett barn i Tyskland och sedan separerade de.

Kolla förresten också gärna in "Myten är sann: Alfons Åbergs mamma existerar" som en grupp på Facebook heter.

 Vad tror du själv? Skriv gärna en kommentar.