frumattssons.blogg.se

En blogg om alla mina små tankar och funderingar

Om religion

Publicerad 2012-09-27 07:30:24 i Allmänt,

Jag hade inte tänkt berätta detta, men jag gör det ändå. Fan, man lever bara en gång så denna lilla historia ur verkligheten bjuder jag på!

En dag nu i sommar stod jag i köket och plockade ur diskmaskinen, Astrid var lugn och tyst och alla ni som har eller har haft småbarn vet att det betyder att det är något djävulskap på gång då. Jo visst var det så, för sekunden senare skrek hon till inne från vårt sovrum. Jag skyndade de få meterna bort dit och synen som mötte mig glömmer jag aldrig, jag höll på att dö av skratt. Utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att hon hittat vår ”hemliga låda” och att det på sängen satt en livrädd unge som jämte sig hade ”något” som vibrerade. Jag hann precis stänga av den och mellan skrattattackerna försöka förklara att det inte är någon leksak (fast det är det ju, hmmm) och vilka kommer gående över gräsmattan just precis då?

Jo, JEHOVAS VITTNEN! Vilken tajming! Jag kände igen bilen och kvinnorna i lite för långa kjolar med den lilla boken i handen, de brukar köra omkring här på somrarna och försöka sprida sina idéer.  Behöver jag berätta att jag inte öppnade dörren när de ringde på? Jag kände mig då rakt inte redo eller mottaglig för att höra på några fina ord om Gud, den sanna tron och köttets omoraliska lustar. Fast det säkert var precis vad jag behövt just då.

Några veckor senare kom de tillbaka och då hade jag så dåligt samvete för gången innan att jag kände mig tvungen att öppna dörren och stå och lyssna jättelänge på deras prat och vara trevlig. Det är så typiskt mig, jag kan inte bara säga att jag inte är intresserad utan jag låter dem mala på om sitt tills de tror att jag vill hänga med på bibelstudier och partaja med dem i Rikets Sal. Jag svarar på deras frågor och är artig men jag kan verkligen inte bara dissa dem, jag hyser någon konstig respekt för religiöst folk, de känns så gammaldags på något sätt. Och så tycker jag lite synd om dem för att de är så lättlurade också. I alla fall så råkade jag berätta att vi skulle gifta oss snart och naturligtvis blev de glada att höra att vi skulle göra det i kyrkan och vara ordentliga (trots att vi redan hade barn ihop och levt i synd om skam, typ). De lovade att lämna en bok till oss om hur man får ett lyckligt äktenskap och ”visst” tänkte jag, ”vi har väl tjurat ihop på varandra typ tre gånger på över sju år, så självklart behövde jag veta det. Not”.

Någon vecka senare damp det ner en fin blå inbunden bok med texten ”Hemligheten med ett lyckligt familjeliv” tryckt i guld på framsidan. Den kunde jag ju inte gärna elda upp i pannan som man gör med deras andra tidsskrifter (tror ni man kan be dem trycka Vakttornet på sådant papper som inte är så blankt? Det brinner ju mycket bättre då). Så nu har jag alltså läst 191 sidor om hur man får ett lyckligt familjeliv och jag tror inte på det ett skit! I nästa blogginlägg kommer en recension av eländet, det får ni inte missa!

 Till dess, ha det bra!

Om överraskningar

Publicerad 2012-09-22 21:31:44 i Allmänt,

Hahaha, nej detta är såklart ingen töntig modeblogg, ni skiter väl fan i vad jag har för kläder på mig (men oftast är det jeans och svart linne, anteckna gärna detta för framtida bruk). Men idag kände jag att jag ville bjuda på en liten surprise så jag tvingade med mig lillebrorsan Chrille ut i vår kohage för att hjälpa mig med lite foton. Varsågoda, hoppas ni får en trevlig lördagskväll! Själv ska jag äta lite gott och somna i soffan, roligare än så blir det inte.
 
 
Dagens ladugårds-outfit:
Randig luvtröja från H&Ms killavdelning (gött att kunna köpa kläder i storlek S för en gångs skull, bara därför man handlar på killavdelningen ju)
Svart boxarlinne från Cubus
Bruna mjukisbyxor från GeKås i Ullared (de läckra vita strecken som liksom "gör" hela outfitten är målarfärg, förmodligen från ByggMax)
Gröna Tretornstövlar med lite kobajs på från Börjes i Tingsryd (den uppmärksamme ser även att jag knutit dubbelknut på snörena, så jävla modernt och trendigt!)
Tjuren heter Gustav och är vår egna avelstjur av rasen limousin, han är naken och gillar att äta gräs och ligga med sina 20 tjejer i hagen.

Om framtidsdrömmar

Publicerad 2012-09-21 21:44:50 i Allmänt,

Det är så vansinnigt roligt med folk som har helt orimliga framtidsdrömmar och liiite för höga tankar om sig själva! Som till exempel folk som säger att de vill bli modeller. Det fattar ju vem som helst att för att kunna bli modell så måste man vara helt överperfekt och skitsnygg och sådär, på alla sätt och överallt. Men det är det ju inte så många människor som är. Alltså måste alla dessa "jag-vill-bli-modell-tjejer" på fullt allvar tycka att de är jättesnygga!
Hahahahaha! Jag skrattar ihjäl mig och återuppstår, tre gånger om!
Inte för att jag själv är någon tiopoängare, men det har jag heller aldrig påstått. Men åh så roligt det är att sitta och titta på uttagningarna till Top Model och den sortens program och förundras över hur många som kommer och söker som aldrig i helvete kommer ha en chans att få vara med. Och så blir de alltid så gnälliga och tycker att domarna, som består av före detta supermodeller och världskända fotografer som vet allt om branschen, är "sååå dåliga och oproffsiga" och att de "minsann ska lyckas utan dem, vänta bara och se!" och så lite sura miner på det och med små studsande steg på höga klackar de absolut inte behärskar vinglar de iväg för att ta över världen. På sitt sätt. Vilket i praktiken innebär att de går tillbaka till sitt vanliga jobb för att i bästa fall kunna få sälja en hamburgare till någon supermodell eller iallafall städa toaletten efter en. Men det är ju alltid något att berätta för barnbarnen.
Och alla nötter som söker till Idol eller X Factor sen då... Hujedamej! I ett program som handlar om att kunna sjunga så är det ju bra om man kan det när man söker. Men det verkar inte folk ha fattat, till min stora glädje och förtjusning! Det är ju helt fantastiskt hur falskt en del människor kan sjunga och när de i inslaget före sitt uppträdande berättar hur duktig deras kompis/mamma/fotbollstränare/whoever tycker att de är så bygger det på pinsamheten med flera hästlängder! Extra underbart är det när de jämför sig själva med typ Whitney Houston eller Celine Dion. Men bäst är iallafall de som vägrar inse att deras version av Leonard Cohens "Hallelujah" (typ mest använda auditionlåten någonsin, tätt följd av "Himlen runt hörnet") mest låter som när ett gäng trötta, trotsande och förkylda dagisbarn sjunger Imse vimse spindel. I kanon. I olika tonarter.
Ja, jag älskar det!
När sedan de sämsta valts bort så är det ju ett gäng helt okej sångare/sångerskor kvar och det näst roligaste jag vet är när domarna ger dem sådana superlativ om deras sångförmåga och säger till var och varannan deltagtare att "de kommer bli något stort, lita på det, vi ska göra dig till superstjärna" och så jämför de dem med internationella superstars. Men vad händer då? Jo som i fallet med modellaspiranterna: när deras fifteen minutes of fame är över så går även de tillbaka till verkligheten för att, tadaaa, i bästa fall kunna få sälja en hamburgare till någon världsartist eller iallafall städa toaletten efter en.
 
  
 
Shit shit! http://www.youtube.com/watch?v=M-QbTGRuwmw&feature=related

Om störighet del 2

Publicerad 2012-09-14 07:45:29 i Allmänt,

Nej jag är inte klar än, här kommer mera:
 
6. Varför är det så att de som har de största bilarna med fyrhjulsdrift och högst markfri gång bor mitt inne i stan? Töntigt. Ser ju bara heldumt ut när de glider runt i en sådan bil och det mest terrängiga den bilen får uppleva är att köra över en vägbula eller ett brunnslock då och då...
7. Kryptiska statusar på Facebook. Iallafall när det blir såhär: "Mår så dåligt", "Ja då vet man vilka som är ens äkta vänner" eller "Orkar inte mer" och någon skriver snällt "Så tråkigt, vad är det som hänt?" och första personen ALLTID svarar "Det för privat, vill inte skriva det här på Facebook, vi tar det i chatten istället". Nähä? Men skriv inte om det på Facebook då! Är ju bara fjortisbeteende och uppmärksamhetssökande. Suck. En bra regel i sådana sammanhang är "If you have a problem, face it. Don´t Facebook it". Nästa gång jag ser något liknande ska jag trycka på gillaknappen.
8. Facebook igen lite grann. Tjejer som lägger upp bilder på sig själva där de är supersminkade och fixade. Men som ursäkt för att lägga upp en egobild där de tycker att de egentligen är så jävla snygga bara MÅSTE skriva "Trött och sliten idag" eller "Åh vad jag känner mig ful" under bilden. BARA för att kompisarna ska kommentera med saker som "Nä gumman du är alltid så fin", "Åh finaste gullemums" och "Vackraste du, älskar dig" och en jävla massa hjärtan och gullegull. Hahaha! Nästa gång det händer ska jag bara hålla med och skriva "Ja, fy fan va du är ful idag, jag får ont i ögonen av att se dig!"
9. Folk som alltid ska dricka en massa energidryck, typ RedBull, heeela tiden. Varför? Är det så sjukt energikrävande att spela lite krigsspel på datorn, städa i sitt fjortisrum eller ta moppen till en kompis? Dra upp byxorna, rätta till kepsen och bli lite vuxen istället.
10. Folk som går på all reklam och skitsnack. "Men Gittan har läst att man blir jättesmal av att äta choklad och att rödvin är bra för blodtrycket så på lördag ska vi banta ihop och bli sååå hälsosamma. Detta är verkligen starten på mitt nya liiiv". Samma personer köper också all träningsutrustning de kan komma över från Tv-Shop, synd bara att de samtidigt köper ny fritös och glassmaskin.
 
Trevligt fredagsmys på er alla!

Om störighet

Publicerad 2012-09-10 22:36:38 i Allmänt,

Saker jag stör mig lite på:
 
1. Folk som inte fattar att man ska betala för sig i affären utan kommer på att "Oj fan, det kostar ju att handla" när de sett kassörskan scanna sista varan och DÅ börjar rota i sin megastora väska efter plånboken. Och glömmer att dra Ica-kortet så att den stackars kassörskan får göra det manuellt för att kunden ska få in sina bonuskronor. När det är klart och nästa kunds varor börjat scannas kommer de på att de inte tagit någon påse heller (och om de är tyskar så vill de även ha kontant betalning för sin saftflaska som inte gick att panta...)
2. Modebloggare som tror att de har snygga kläder när de i själva verket är väldigt fula och skitkonstiga. Vem som helst kan inte modeblogga. Fatta! Jag inser iallafall mina begränsningar, men en dag ska jag bjuda på en "dagens outfit", håll utkik!
3. De som tycker att "sportintresserad" är lika med att man sitter hemma i mjukisbyxor och käkar dillchips och kollar på fotboll eller hockey på tv. Och själva bara rör sig mellan kylskåpet och soffan (sportar) när det är dags att hämta mer öl.
4. Människor som gnäller och gnäller och gnäller. På minsta lilla småsak. Skärpning för fan och var lite tacksam istället!
5. Att klädaffärer som heter något med "mode" och/eller "trend" i verkligheten bara säljer fula kläder för kärringar
 
Fortsättning följer en annan dag!
 

Om pinsamheter

Publicerad 2012-09-03 21:48:00 i Allmänt,

Det är inte så mycket som jag tycker är sådär pinsamt att göra faktiskt. Jag bjuder gärna på mig själv och gör bort mig lite, det har jag inga problem med. En gång till exempel så passade vi svärmors katt. Den rymde ut och jag fick tag i en svart katt som gömde sig under en buske i trädgården en timme innan den skulle hämtas och tog in den i badrummet. Roligt men lite jobbigt blev det när svärmor kom in och sa att det var fel katt! Hahaha, kattnapparen Martina hade varit i farten.
En annan gång stod jag och bakade frukostscones och när jag tittade ut genom fönstret så var sex av våra kor på rymmen och på väg in i trädgården. Snabbt som fan hoppade jag i mina röda foppatofflor med målarfärgsspill på och sprang som en galning ner till vägen iförd dessa samt oklädsamma mjukisbyxor, fult linne, osminkad och sleten med håret i morgontofs och ett förkläde med den smaskiga och lite smått sexistiska texten "efterrätten" på. Jag kan säga att jag inte kände mig så vidare "efterrättig" och snygg när jag stoppade en liten bil (röd naturligtvis) med två mycket förvånade pensionärer i och bad dem hjälpa mig att leda tillbaka koskrällena in i hagen. Det var väl inte ett av mina stoltaste ögonblick i livet och än värre blev det när korna var tillbaka i hagen och jag trodde att pensionärerna var mina grannar... Det blev lite jobbigt att bortförklara det när de lite försynt påpekade att de inte alls bor i byn utan bara var ute och körde för att se om de kunde stanna och plocka nypon någonstans.
Jaja, så kan det gå. Det var ju inte så farligt, värre pinsamt är det däremot att köpa storpack toapapper eller tamponger. Fy fan skjut mig alltså! När det kommer till människans mest naturliga behov så blir det lätt lite skämmigt tycker jag. Vissa grejer bara MÅSTE man ju göra liksom fast man gärna vill glömma bort det och tro att hela världen gått in i någon IT-ålder där allt sådant heeelt naturligt är raderat. Men nej, man måste köpa tamponger ibland och om man råkar köpa lite godis samtidigt så tror jag alltid att den i kassan tänker att jag ska ligga hemma och tycka synd om mig själv, vara mensgnällig och vrålvräka i mig godis.
Och DET är pinsamt!
 
 

 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela