Om goda gärningar
Ibland känner jag mig så fruktansvärt snäll och god. Typ när jag hjälpt någon som frågat efter vägen, låtit någon gå före mig i kön i mataffären eller när jag skänkt bort gamla kläder eller prylar till insamlingar. Eller när jag gett ett pantkvitto till något fattigt barn så att den kan handla en liten godisbit eller sådär. Okej, det där sista har aldrig hänt men när jag ser ett tillräckligt fattigt barn när jag precis pantat flaskor och burkar så ska jag minsann göra det. Men det lär ju inte hända. Synd bara att det aldrig är någon som ser mina goda gärningar sådär precis, jag skulle vilja ha en liten orkester som spelar en trudelutt så fort jag gjort något extra snällt eller en kommitté som kommer med diplom och blommor. Vart håller de hus? Så jag får väl nöja mig med en guldstjärna i himlen och låtsastro på karma sålänge. Inte så illa det heller.
