Om vuxenpoäng
Jag är 25 år, jag är gift och har barn, hus, bil och fast anställning. Då tycker man ju att man borde vara vuxen och ordentlig. Hell no. I mitt huvud är jag fortfarande bara 17-18 år ungefär. En 17-18-åring som gillar att tönta runt alldeles för mycket på Facebook och YouTube, som aldrig kan gå och lägga sig i tid för att det är så mycket bra på tv sent på kvällarna och som kan leva på korv och makaroner i en vecka eller två om det skulle vara nödvändigt, utan att lida nämnvärt. Jag gillar inte rött vin eller tråkprat om politik, räntor och aktier (och verkligen inte alltihop i kombination). I bilen skruvar jag upp volymen när de spelar Sean Banan på P3 och när ingen ser eller hör sjunger jag med skithögt. Jag orkar inte ha superkoll på och vara helt insatt i alla krig och konflikter i världen så när jag ser sådant på nyheterna blir det mest en djup suck och ett snabbt konstaterande att "Jaha, de har skjutit ihjäl varandra. Idag igen. Det var ju inga nyheter precis, när börjar Solsidan då?". Jag tycker fortfarande att det är jätteroligt att åka pulka när tillfälle ges och jag har gärna lite vattenkrig om jag får. När jag och mina tre (halvvuxna) småbröder träffas så bara måste vi slåss och brottas lite som vi gjorde när vi var små (särskilt i köket så vi är riktigt ivägen för mamma). Vi älskar att retas med varandra och när mamma ska ta en seriös syskonbild är det alltid minst en av oss som räcker ut tungan.
Bara för att man är "vuxen på pappret" behöver man inte tråka ihop och vara så jäkla seriös hela tiden. Tror att det är därför jag älskar mitt jobb så mycket för där får man upptäcka och lära sig saker och såklart leka och tramsa lite. Ibland undrar jag om det är jag som lär barnen eller om det är barnen som lär mig?
Nej, nu ska jag läsa vidare i en pedagogisk bok vi fått genom jobbet och på tisdag ska jag ha lönesamtal med chefen. Det ger ännu fler vuxenpoäng. Vad jag nu ska med dem till?
