frumattssons.blogg.se

En blogg om alla mina små tankar och funderingar

Om trots

Publicerad 2012-11-19 20:58:24 i Allmänt,

”Men åh, ÄNTLIGEN! Vad fan har hon pysslat med?” tänker ni trogna läsare som saknat mig och abstinensskakat likt en heroinist på rehab. Grattis. I´m back (tänk er tuff musik, surroundljud med mycket bas och fett med rökeffekter när ni läser det).  För den som undrar kan jag väl avslöja att jag har pysslat med livet; jobbet, barnet, laga mat, torka snor, tvättat, gjort välling och bytt blöjor.

Och det är väldigt roligt att vara förälder ska jag be att få tala om.

För det mesta.

”De är ju i alla fall söta när de sover”.

Nä, det är inte riktigt på den låga nivån än men ibland undrar man ju vad fan man egentligen gett sig in på och jag kan bli fullständigt galen på tvåårstrotset som aldrig verkar ta slut. Är det inte fel film (som hon själv valt och var supernöjd med tjugo sekunder tidigare) så vägrar hon ta på kläderna eller kräver kall mat (ni kan ju själva räkna ut hur gott det är med kallt potatismos och fisk) eller skriker för allt och inget. Ofta vägrar hon ta av kläderna också eller byta blöja trots att hon ropat genom hela huset och avslöjat sig själv genom de i vår familj klassiska orden ”Astrid inte bajsat” för att inte väcka min uppmärksamhet.  Tur då att mammainstinkten säger något heeelt annat varpå man aktiverar bajssensorn (alltså drar in skitlukten i näsan, eller ”doftar” som det säkert heter på parfymspråk eller i adliga hem) gillrar en fälla, fångar in och sedan bär sitt lilla skrikande hjärtegull under armen och lägger på skötbordet för att fixa till. Under vilda protester, sparkar och slag (från Astrids sida bör tilläggas) byts sedan blöjan och allt är frid och fröjd. I två minuter ungefär.

Ja det är verkligen underbart med barn! Särskilt när man måste jaga henne och den lilla minikundvagnen inne på Ica eftersom hon VÄGRAR åka stor kundvagn utan att få något varje gång man handlar och det då brukar bli något billigt, typ en flugsmällare, som hon ändå slår mig med genom hela affären fram till kassorna. Det är även toppenkul att få påminna om att inte ”kasta clementiner inne i badrummet” eller att hon ”inte får ha fötterna i diskmaskinen” samt dagens obligatoriska ”jag vill inte sitta fastspänd i bilbarnstolen på väg till och från förskolan”-konflikt som bränner fler kalorier än vilket tungt träningspass som helst tack var att jag måste böja in barnet på plats eftersom hon gör sig stel som en pinne och skriker värre än en stucken gris . Ja jävlar i min lilla låda så mycket kraft och vilja det finns i 15 kilo envis unge.

Men ojojoj så mycket kärlek det finns i den lilla kroppen också! När jag får en kram eller en puss glömmer jag allt eller när jag är bjuden in på kafferep på hennes rum (och jag som inte ens dricker kaffe!), när vi ligger i sängen och läser boken om Nicke Nyfiken för femhundrasjuttioelfte gången eller när hon pratar om sina kompisar eller gosedjur och bara är go och glad. Man älskar ju henne så det gör ont.

Fast nu sover hon. Och hon är sååå söt när hon gör det…

 

Skriv gärna en kommentar om dina bästa/värsta trotsminnen och kom ihåg att DET GÅR ÖVER! Hoppas jag i alla fall…

 

Kommentarer

Postat av: Linda

Publicerad 2012-11-19 21:36:31

Klockrent inlägg!!!

Postat av: Johanna

Publicerad 2012-11-22 21:46:15

Haha, visst är de uuunderbara, de små liven ;)

Värsta trotshistorien?... Oj, troligen den gången 16-åringen levde rövare i en leksaksaffär i Danmark (Ska kanske tillägga att han inte var 16 år DÅ! Snarare 3, och TACK OCH LOV att vi var nånstans i Danmark där ingen kände oss!) För han bara skulle ha en elbil modell stor, för väldigt mycket pengar och mammans benhårda NEJ! var inte mycket värt.... Jag bände loss 10 urstarka, svettiga små fingrar från ratten, då lyckade han åla in benen och fastna nånstans i bilen varpå han vrålar: AJ MAMMA! Du bryter mitt ben! (Phu, jag är svettig bara av att minnas detta, 13 år senare)På väg ut väckte han en sovande stackars bäbis, välte ner ett par lådor med lego (som han trodde han skulle kunna hålla fast sej i tydligen)och skrämde slag på personal/kunder genom att yla i tonarter som skulle göra Pernilla Whalgren grön av avund...

Så några clementiner i badrummet kan jag leva med ;)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela