Om fuldagar
Ibland har man ju riktigt hemska dagar när inget hjälper. Håret ser för jävligt ut vad man än gör, man har inga av sina favoritkläder rena och sminket blir inte alls som man tänkt sig. En så kalllad fuldag. Jobbigt och störande, javisst, men jag har kommit på grejen. Om jag nu tvunget måste gå ut och visa mig för omvärlden på mina fuldagar, kanske är jag tvungen att gå och handla mat eller göra andra ärenden, så brukar jag låtsas att jag är en kändis och att det är därför folk glor efter mig. Okej, det är säkert ingen som glor något sådär speciellt när jag klampar fram på Ica och ska köpa en liter mjölk och en mölllekullagrova, men just när jag har en sådan där dag så inbillar jag mig iallafall att folk ser det på flera hundra meters avstånd. Och att de tittar. Hjärnspöken, jajemän!
Men om jag då istället låtsas att jag är en superkänd kändis så är det ju nästan smickrande och lite kul ifall folk tittar i smyg. Jag låtsas att de tänker "åh, det är ju HON" alldeles drömmande och ler för sig själva, när de i själva verket tänker "hur fan ser HON ut?".
Problemet löst!
