frumattssons.blogg.se

Ja, det finns fler saker som jag stör mig på...

16. Föräldrar som tror att just deras avkomma är världens gulligaste, bästa, felfria, lydiga lilla snuttebarn som ALDRIG NÅGONSIN kan göra fel. Och som dessutom tror allt detta på fullt allvar och gärna skryter om barnets alla färdigheter som man ändå vet är lögn.  Ha. Ha. Ha. Skaffa lite självdistans, vakna och inse sanningen: alla ungar är vidriga små monster ibland (i vissa perioder mest hela tiden) även din egna lilla rosenknopp. Åh, pinsamma människa!

 17. Människor som är rädda för precis allt! Stort som smått. Och så till den milda grad att det nästan begränsar deras liv. Nej, datorn sprängs inte i luften om du råkar klicka fel en gång, lite baciller är inget farligt, det står inga mördare ute i din trädgård bara för att solen gått ner och du är mörkrädd, bara för att folk vågar göra saker som du tycker är livsfarligt (typ klättra i träd) så kommer de inte ramla ner och dö, alla djur är inte ute efter att bita/riva/sparka dig om du skulle råka träffa något och bara för att du är trygghetsknarkare så ska inte alla andra människor hindras från att leva ut sina drömmar och göra verklighet av sina affärsidéer.

 18. VISSA (många!) personer på lokala loppissidor på Facebook. Nej, jag vill inte sälja mitt löparband till dig för 1000 kr när jag begärt 2000 kr några dagar tidigare. Jag tar inte heller ditt bud på 700 kr veckan senare och inte heller vill jag byta det mot din femhundring ytterligare några dagar efter det. Fatta. Jävla puckade människa! Och så finns det även de som prutar på grejer som kostar 50 kr. Liksom, hallå? Jag lägger inte ut några trasiga och skabbiga grejer till överpris på de här sidorna, utan bara saker jag kan sälja med gott samvete och som jag själv skulle kunna tänka mig att köpa, men ändå tror folk att hela världen går under om de får betala 50 kr för en nästan ny och typ oanvänd grej istället för 40 kr. Men det är inte slut där, åh nej! Många vill till och med att man ska köra hem grejerna till dem också. Vissa har verkligen ingen skam i kroppen.

 19. Folk som tror att deras gamla rosthög till bil plötsligt förvandlas till en fräsig Ferrari bara för att de sätter på ”flashiga” fälgar och klistrar fast gula och fula emblem med stegrande älgar. Behöver jag säga mer?

 20. Folk som stavar som krattor, skriver "dom" och sitter inne med syftningsfelen från helvetet. Men allra värst är de som SÄRSKRIVER! Det heter inte ”vår känslor”, ”fågel sång” eller ”morgon promenad”. Skriv ihop! Skärpning för helvete! Och samma sak med människor som tycker att man har en viss ”chans” att få cancer eller att det finns ”risk” att man vinner på Lotto. Fattar ni inte skillnaden? Blir så irriterad på det här att jag blir galen!

Bäst att avsluta dagens lista nu, innan jag blir alldeles för uppretad och arg!

Ja, jag läser skvallertidningar och tycker att det är ett skönt tidsfördriv när man till exempel sitter hos frisören. Jag köper sällan några själv för som den erfarne journalist jag är (hrm hrm) så vet jag ju givetvis att skvallertidningarna lever på att sälja lösnummer och för att kunna göra det måste de ha chockerande rubriker och smaskiga bilder för att fånga den tilltänkta läsarens intresse och nyfikenhet och få denna att köpa tidningen. Själv har jag för länge sedan sett igenom rubrikerna och förstått vad artikeln EGENTLIGEN handlar om innan jag ens öppnat tidningen, men jag blir fortfarande lika fascinerad av folk som inte lärt sig tidningsmakarnas billiga knep för att lura dig att köpa tidningen.

”Kikki Danielsson i sorg – bästa vännen hittad död” betyder INTE att hennes närmsta väninna kolat utan förvarning, utan att Kikkis 15 år gamla hund som varit sjuk aslänge och genomlidit sju sorger och åtta bedrövelser nu ”äntligen” dött.

”Prins Daniels nya kärlek” är INTE någon yngre yppig blondin som nästlat sig in i de rojalistiska kalsongerna och fått hans oblåblodiga lem att bulta lite extra utan helt enkelt en ny hobby som Danne skaffat sig, typ att lära sig mer om frugans gamla släktingar eller så har han bara råkat klappa en hund som såg söt ut och detta möte har råkat förevigas på bild.

”Martin Stenmarck lämnar familjen – sticker utomlands”. Nej, han försvinner INTE för tid och evighet utan ska bara på en liten turné till Danmark/Norge/Finland en liten stund, sen kommer han hem igen och allt är precis som vanligt. Inget värre än så.

Men det roliga med detta är ju hur mindre begåvade individer går på skvallertidningarnas rubriker och löpsedlar och sväljer allt med hull och hår!

”Kikki Danielsson i sorg – bästa vännen hittad död” läser de på framsidan av Hänt Extra och blir både chockade och ledsna över detta tragiska besked. Fy så hemskt för Kikki, hon som redan gått igenom så mycket med sin alkoholism, narkotikasmuggling och falukorvshetsätning, inte ska hon behöva dras med denna sorg också! Och vaaad ska hon ha på sig på begravningen? Tur att svart får henne att se mindre ut för hon har ju sådana viktproblem. Ja det är verkligen synd och skam, tacka vet jag när hon sjöng i Wizex! Då hade hon ordning på livet!

”Prins Daniels nya kärlek” ser de med krigsrubriker på Se och Hörs glansiga framsida när de står i kassakön på Ica och visst går pulsen upp en aning vid blotta tanken på att han varit otrogen mot Victoria och nu planerar ett nytt liv med någon annan tjej. Men det kunde man ju tänka sig, han är ju trots allt bara en helt vanlig lantis, en jävla eparaggare med truckerkeps, inte kunde man förvänta sig mer av honom. Nej, i de fina salongerna passar han då rakt inte med den moralen, Vickan kunde gott ha äktat någon fullblodsprins från ett fint europeiska kungahus istället för den där typen. Och hur blir det med stackars Estelle nu då? Delad vårdnad kan det ju inte vara tal om, hon kan ju inte tvingas leva halva sitt liv i förorten och umgås med ungar i alldeles för billiga kläder och rätt vad det är så har väl Daniel ynglat av sig med slampan på den lokala bingohallen och Estelle får en massa halvsyskon att behöva dras med. Nej, Daniel, HUR KUNDE DU!?

”Martin Stenmarck lämnar familjen – sticker utomlands”. Nej Martin, nu är måttet rågat! Inte lämnar du väl hus och hem och din fina familj för ett liv i sus och dus på någon tequilaosande charterstrand med knappt byxmyndiga småflickor så långt ögat når? Hur kan du svika Hanna och de tre små barnen på det viset? Inte nog med att du skämde ut Sverige i Eurovision med skitlåten ”Las Vegas” så att vi fick kvala året därpå, ska du skämma ut dig själv och supa runt och härja medan Hanna får slita för att få ihop livet som ensamstående trebarnsmamma och karriärkvinna? Skämmes ta mej fan!

Och sen köper kärringarna dessa skvallertidningar, läser artiklarna och skäms lite för sig själva och sina tankar som spann iväg när de hetsade upp sig över – just det – INGENTING. Men nästa vecka finns nya rubriker att förfasa sig över och de köper tidningen igen och igen och igen, men om någon skulle se det slätar de gärna över tilltaget med orden ”Äh, det står ju så mycket trams, det är ju inget man tror på men det är ju lite roligt att läsa”.

”Men åh, ÄNTLIGEN! Vad fan har hon pysslat med?” tänker ni trogna läsare som saknat mig och abstinensskakat likt en heroinist på rehab. Grattis. I´m back (tänk er tuff musik, surroundljud med mycket bas och fett med rökeffekter när ni läser det).  För den som undrar kan jag väl avslöja att jag har pysslat med livet; jobbet, barnet, laga mat, torka snor, tvättat, gjort välling och bytt blöjor.

Och det är väldigt roligt att vara förälder ska jag be att få tala om.

För det mesta.

”De är ju i alla fall söta när de sover”.

Nä, det är inte riktigt på den låga nivån än men ibland undrar man ju vad fan man egentligen gett sig in på och jag kan bli fullständigt galen på tvåårstrotset som aldrig verkar ta slut. Är det inte fel film (som hon själv valt och var supernöjd med tjugo sekunder tidigare) så vägrar hon ta på kläderna eller kräver kall mat (ni kan ju själva räkna ut hur gott det är med kallt potatismos och fisk) eller skriker för allt och inget. Ofta vägrar hon ta av kläderna också eller byta blöja trots att hon ropat genom hela huset och avslöjat sig själv genom de i vår familj klassiska orden ”Astrid inte bajsat” för att inte väcka min uppmärksamhet.  Tur då att mammainstinkten säger något heeelt annat varpå man aktiverar bajssensorn (alltså drar in skitlukten i näsan, eller ”doftar” som det säkert heter på parfymspråk eller i adliga hem) gillrar en fälla, fångar in och sedan bär sitt lilla skrikande hjärtegull under armen och lägger på skötbordet för att fixa till. Under vilda protester, sparkar och slag (från Astrids sida bör tilläggas) byts sedan blöjan och allt är frid och fröjd. I två minuter ungefär.

Ja det är verkligen underbart med barn! Särskilt när man måste jaga henne och den lilla minikundvagnen inne på Ica eftersom hon VÄGRAR åka stor kundvagn utan att få något varje gång man handlar och det då brukar bli något billigt, typ en flugsmällare, som hon ändå slår mig med genom hela affären fram till kassorna. Det är även toppenkul att få påminna om att inte ”kasta clementiner inne i badrummet” eller att hon ”inte får ha fötterna i diskmaskinen” samt dagens obligatoriska ”jag vill inte sitta fastspänd i bilbarnstolen på väg till och från förskolan”-konflikt som bränner fler kalorier än vilket tungt träningspass som helst tack var att jag måste böja in barnet på plats eftersom hon gör sig stel som en pinne och skriker värre än en stucken gris . Ja jävlar i min lilla låda så mycket kraft och vilja det finns i 15 kilo envis unge.

Men ojojoj så mycket kärlek det finns i den lilla kroppen också! När jag får en kram eller en puss glömmer jag allt eller när jag är bjuden in på kafferep på hennes rum (och jag som inte ens dricker kaffe!), när vi ligger i sängen och läser boken om Nicke Nyfiken för femhundrasjuttioelfte gången eller när hon pratar om sina kompisar eller gosedjur och bara är go och glad. Man älskar ju henne så det gör ont.

Fast nu sover hon. Och hon är sååå söt när hon gör det…

Skriv gärna en kommentar om dina bästa/värsta trotsminnen och kom ihåg att DET GÅR ÖVER! Hoppas jag i alla fall…

Jag har nog lite Alfons Åberg-syndrom, ni vet det där ”jag ska bara”. Hur sent jag än går och lägger mig och hur avgrundstrött jag än är så ska jag BARA plocka undan på bordet i tvrummet och ställa in i diskmaskinen, BARA sätta igång den, BARA torka av diskbänken, BARA plocka undan prylar och leksaker som Astrid spridit runt i huset under dagen och BARA kolla om jag ska ladda tvättmaskinen inför morgondagen. Och vips så är jag skitpigg och börjar rensa i badrumsskåpet och skriver inköpslistor långt efter midnatt. Helt värdelöst. Och så måste man ju kolla Facebook och spela lite Quizkampen innan hjärnan får vila. Jag är nog skapt för att jobba natt istället för då är jag pigg, morgnarna är ju hemska att gå upp på!

Alfons är förresten slang för ”hallick” på både norska och danska för er som missat det, mig och min fjanthjärna har det såklart inte undgått. Men i övrigt så har jag nog inga fler likheter med Alfons, och skönt är väl det. Vem vill egentligen identifiera sig med en tunnhårig sexåring iklädd endast bruna kläder (som han säkert har bara för att den piprökande höghusområdesfarsan ska slippa färgsortera tvätten eftersom det aldrig talats om någon mamma till Alfons och jag, ogenusaktig som jag ibland är, förutsätter att det är mammorna som för det mesta sköter tvättsorterandet)? Äh, hon kanske sitter på psyket eller är död, men sorterar tvätt gör hon minsann inte och då blir det såhär. Tur för Alfons att han har sin låtsaskompis Mållgan i alla fall, eller har han dragit för många djupa bloss av pappas pipa och sitter och hallucinerar inne på sitt pojkrum medan pappan (som för övrigt heter Bertil) tittar på tv, kladdar lite på sig själv och drömmer om att få sätta på någon i ”Ensam mamma söker”?

Som den seriösa bloggerska jag är så har jag naturligtvis gjort lite research kring det här med Alfons mamma, i en tråd på Flashback tror de sig veta svaret! De fem hetaste alternativen är:

1. Alfons mamma är död. Hon dog vid förlossningen på grund av Alfons vattenskalle, kärringen sprack helt enkelt.

2. Alfons mamma dog för att Alfons och pappan var så jävla tråkiga.

3. Alfons mamma var sprutnarkoman och sög gubbkuk mot betalning för att supporta sitt heroinmissbruk, sedan avled hon av AIDS. Huruvida det var gubbkukarna eller de begagnade knarksprutorna som gav henne HIV tvistar de lärde om.

4. Alfons pappa har kidnappat Alfons från mamman och det är därför de lever ett anonymt liv under falsk identitet i en stad utan namn.

5. Alfons pappa och pappa adopterade ett barn i Tyskland och sedan separerade de.

Kolla förresten också gärna in "Myten är sann: Alfons Åbergs mamma existerar" som en grupp på Facebook heter.

 Vad tror du själv? Skriv gärna en kommentar.

Ibland kommer jag på saker som jag undrar över, men som jag inte vet riktigt vem jag ska fråga för att få ett bra svar. Eller om jag ens bör avslöja vad jag tänker på alla gånger. Och nej, det är inga fjöntiga hittepåfunderingar på det sätt som folk låtsasundrar varför superlim som ju fäster på allt inte kan fastna inuti tuben eller varför det heter rusningstrafik när bilarna kör som långsammast eller hur fan man vet när en mögelost är för gammal? Nej, mina vänner, detta är allvarliga och seriösa saker!

Vem har till exempel gjort flätorna på alla jättesmurfar i Avatar? Om en person är fulare EFTER en skönhetsoperation än den var INNAN, kan man ändå kalla det för en skönhetsoperation? Vad gör de kvinnliga medlemmar i Mensa hela dagarna, sitter de och kletar blod på varandra eller? Och vad gör de andra? Är det fler än jag som tycker att bruna bönor ser ut som en blandning av kräk och bajs? Och när vi ändå är inne på äckligheter: Vilka mer än jag tycker att det skulle vara vansinnigt roligt om någon satt på toa och drack äppeljuice och kissade samtidigt, alternativt slevade i sig dallrig chokladpudding och bajsade samtidigt? Eller är det bara äckligt? Fast ni kan ju hålla med om att det är nog lite fulkul ändå. Tycker jag i alla fall. Var det förresten samma person som kom på både konservburken och konservöppnaren? Stort misstag annars. Varför är blåbärssoppa röd? Blåär är ju inte ens blå, i alla fall inte på insidan och det är ju faktiskt insidan som räknas säger alla som är fula. Shit så ytliga blåbären är när man tänker efter. Är det fler än jag som tycker att det är skitkul när folk som planerar barn är oroliga över att en eventuell graviditet skulle ”förstöra figuren” när de liksom inte ens har någon snygg figur alls att ”förstöra”?

Ja det är mycket man funderar på... Ha det bra så hörs vi!

Chokladpudding?

”Åh, mitt liv är så perfekt! Jag älskar min underbara man och våra två söta väluppfostrade barn som är födda med exakt två års mellanrum. I helgen ska vi ha familjemys hela tiden, vara ute i matchande överdragskläder och fixa i vår stora perfekta trädgård, grilla korv med hög kötthalt och lära barnen kompostera, bara andas och njuuuta av vår tid tillsammans! Sen ska jag storstäda hela huset med ekologiskt rengöringsmedel, slänga in lite av vår pinsamt lilla tvätthög i maskinen och koppla av med en latte medan jag hjälper barnen med skolarbete, scrappar 100 bröllopsinbjudningar och bakar minst lika många cupcakes.

Efter det blir det yoga och massage och sen en sväng på stan och shoppa med bästaste Anna innan jag skjutsar lille sonen till fotbollsträningen och är en perfekt och engagerad förälder som säljer bingolotter och står i klubbens kiosk. På kvällen blir det mys med mannen, en bra film och några glas rött medan vi planerar renovering av kök och badrum. Morgonen därpå vaknar jag med perfekt frisyr trots nattens sexuella aktiviteter som vi naturligtvis aldrig skulle prioritera bort i vårt härliga liv. Upp och hoppa och förbereda brunch för grannarna och sedan kvällens trerättersmiddag för gamla klasskompisar som vi hållit kontakten med genom åren och bjudit hem och bara ääälskar att umgås med. Men först en mils löpning innan frukost såklart! Nämnde jag att hela familjen käkar LCHF och att våra underbara ungar äter hur mycket grönsaker som helst, aldrig någonsin bråkar och tycker att frukt är godis? Carpe diem på er alla godingar där ute!”

Jag hoppas att det är fler än jag som ser igenom sånahär statusar på Facebook?

Nej, nu får det väl fan räcka. Jag hörde på radion idag om kvinnor med danskt medborgarskap som åker till Sverige för att göra abort EFTER att de fått veta könet på sin bebis och alltså anser att barnet de väntar är av ”fel” kön. Hur jävla sjukt är inte det då? Nej, jag är ingen idiot, jag fattar att detta har pågått länge innan men nu är det år 2012 och vi lever i ett modernt och någorlunda civiliserat samhälle så nu MÅSTE det bli ändring. Socialstyrelsen måste verkligen se över sin generösa abortlagstiftning och sänka gränsen rejält, annars kommer det bara att fortsätta såhär och det är för jävligt. Jag och många med mig har gråtit sig till sömns för att vi inte kunnat bli gravida och att då helt friska fina barn ska aborteras bara för att de anses ha ”fel” kön är fan äckligt. Om man inte tacksamt kan ta emot det barn man väntar för att det har ”fel” kön så förtjänar man inte att få bli förälder.

And the list goes on...

11. Folk som har solglasögon inomhus, bara för att de tycker att det ser coolt ut. Okej, såhär är det: det ser inte ett dugg häftigt eller tufft ut, bara efterblivet! Vi andra tror liksom inte att du är en megakändsuperkändissuperstar som måste vara lite hemlig bara för att du har solbrillor inne, det enda du någonsin kommer att vara känd för, din loser, är att DU ÄR DEN DÄR TÖNTEN MED SOLGLASÖGON INOMHUS! Så det så.

12. Människor (läs: osäkra tonåringar som bara spelar tuffa) som måste skryta om hur fulla de var i helgen. Det är liksom ingen stor bedrift att bli dyngrak, det klarar vem som helst av bara man har tillräckligt med alkohol att hälla i sig och en plats att utföra ”experimentet” på. Och det roliga är att hur ”jävla fulla” de än blev på fulsprit och hur mycket de än däckade i en buske efter att ha haft det obligatoriska fjortisbråket med pojkvännen/flickvännen samt tappat mobilen, kanske snott en cykel och sedan suttit och lipat längs vägkanten i för kort kjol/för stora hiphopbyxor för att "hela världen är sååå jävla orättvis och alla är dumma i huvudet och för att Adam/Fia i 9A inte är kära i dem" så kommer de ALLTID ihåg exakt på promillen hur mycket de druckit. Öh? Då var du nog inte så vidare dragen om du kan räkna upp exakt allt du drack. För det är så de verkar göra, de där små härliga knattarna.

13. Vuxna normalbegåvade (trodde jag) människor som tror att varenda kotte de träffar på ”seriösa dejtingsidor” på internet är ”den stora kärleken”. Och därför förlovar sig jättesnabbt, skriker ut till hela världen (alltså skriver på Facebook) hur mycket de älskar sin snuttepluttgullenos och att de minsann ska vara tillsammans hela livet för det de har, det är ÄKTA KÄRLEK, planerar barn (i vissa oturliga fall blir gravida) och går på husvisningar och… Gör slut inom två månader. Och sedan börjar om exakt likadant igen, hela tiden. Softa ner för fan.

14. Timmy Lamm. Barnprogrammet från helvetet. Släng in en dvd med Timmy och hans äckliga kompisar i ett förhörsrum och det kan knäcka vem som helst, till och med jag hade erkänt mord efter fem minuters tittande på det lilla aset. Timmy är alltså ett litet lamm som med sina kompisar Ankan, Hunden, Grisen, Katten, ja ni fattar, lallar runt och upplever små äventyr. Hade säkert varit himla trevligt om det inte vore för att ALLA lider av grav språkstörning och har dålig finmotorik. Det typ enda de jävla djuren gör är ju att hoppa upp och ner och säga bääää, kvack, vovvov, nöff eller mjau beroende på djur. Så meningslöst och tråkigt att jag dör!

Glöm allt jag skrivit tidigare om vuxenpoäng och hur ungdomlig jag kände mig.

http://frumattssons.blogg.se/2012/august/om-vuxenpoang.html

Nu håller jag allvarligt talat på att bli en gammal kärring. Hur kul är det egentligen att kunna slänga ur sig saker som ”men det var säkert 10-15 år sedan blablabla” OCH MAN KOMMER IHÅG PRECIS HUR DET VAR DÅ, FÖR 10-15 ÅR SEDAN! OCH DET KÄNNS INTE SOM OM DET VAR SÅÅÅ HIMLA LÄNGE SEDAN. Då är det fan illa. Lika illa som att senast jag köpte underkläder så var det minsann inget raffigt med spets och färg och hög kåthetsfaktor. Nej, det var en helt slät hudfärgad bh utan krusiduller och när jag kom hem plockade jag även ur iläggskuddarna för att jag tyckte att det var lite obekvämt med dem i (eller var det onödiga jag tyckte att de var?). Min ena lillebrorsa skojade ändå när jag kom till föräldrahemmet för att hämta dottern efter shoppingrundan och undrade om jag ”köpt några sexiga underkläder” och när han fick se eländet så suckade han bara djupt, klappade mig på axeln och sa ”det är synd om David”. Till mitt försvar kan jag väl säga att det är för att det ska passa under ett vitt linne och inte synas alls liksom, lite som underklädernas motsvarighet till Libresse som bara ska vara där och inte märkas. Typ. Så jävla osexigt. Och som häromkvällen till exempel, fredagen spenderades inte på dansgolvet eller i någon bar på ett hippt inneställe, nej vi låg i varsin del av soffan och glodde på tv. Sedan plockade David fram laptopen och så YouTubeade (är det ens ett verb? Och är det i så fall korrekt böjt?) han 90-talslåtar och när jag kunde låt och artist ryckte jag lite halvt kontrollerat på kroppen och gjorde lite ljud ifrån mig för att visa att jag levde och kom ihåg låten.

För övrigt så har jag köpt ilägg att ha i skorna (än är det inga foträta kärringskor utan mina Converse, men det kommer nog snart, var så säkra), när jag ska parkera bilen så kan jag komma på mig själv med att skruva ner volymen på radion lite och så har jag funderat på att klippa håret lite kortare för att få det mer lättskött. Det är tantvarning om något, att sänka ambitionen från ”snyggt” till ”praktiskt”. När man var ung kunde man ju frysa röven av sig bara man var lite snygg, nu tar man hellre på en tjockare jacka och är fulare fast mer ordentlig liksom.

Nej nu ska jag väl ta och fortsätta i mitt kärringskap, ska kanske käka lite såndär jävla äcklig glass med russin i? Fast det gäller ju att tänka på kolesterolet förstås. Eller så ska jag skriva ett brev till Fråga Doktorn, prata förtroligt med katten och sura lite över alla förtappade ungdomar som bara dräller runt. Ja det ska jag minsann! Ur vägen, här kommer jag och min permobil!

Vi hörs kära läsare!

P.S. Här är några av låtarna vi YouTubeade

http://www.youtube.com/watch?v=7_03LywH4oc  

http://www.youtube.com/watch?v=gJLIiF15wjQ    

http://www.youtube.com/watch?v=8fEfJsYiD2A&feature=related  

http://www.youtube.com/watch?v=cvgUdrzGNys   

http://www.youtube.com/watch?v=aFd5Cci_pE4&feature=related   

http://www.youtube.com/watch?v=OdRg1JVZxSY   

http://www.youtube.com/watch?v=VVmbhYKDKfU               

Här kommer den, den utlovade recensionen av boken ”Hemligheten med ett lyckligt familjeliv” som jag fick när Jehovas vittnen var och hälsade på i sommar. 191 sidor ohärlig läsning med deras tips och tricks kommer här i en förkortad version. Håll tillgodo!

Innan man kan få ett lyckligt familjeliv måste man ju såklart hitta någon att gifta sig och bilda familjen med (eftersom ”samboende utan äktenskap betraktas som otukt”). Då är det dejting som gäller och det är då viktigt att hitta någon som har ”samma religiösa övertygelse och samma principer”. Fast det kan ju uppstå problem ibland, till exempel ”om din tilltänkta partner tycker om att ägna sig åt viss aktivitet, till exempel fotvandring, och inte du gör det, betyder det då att ni inte bör gifta er med varandra?” Ja detta är ju djupa frågor som många av oss brottas med varje dag, men svaret är enkelt: ”inte nödvändigtvis, ni kanske har andra VIKTIGARE intressen gemensamt”. När man kommit över detta är det en del andra saker man bör fråga sig innan man kastar sig in i äktenskapet (som man förresten inte bör göra förrän man hunnit ”förbi ungdomsblomstringen, den period så de sexuella känslorna är starka och kan AVTRUBBA OMDÖMET ”). Som kvinna gör du rätt i att fråga dig vad mannen ”har för inställning till pengar, om han missbrukar alkohol samt vilka ansvarsuppgifter han har i församlingen?”. För männen rekommenderar man att fundera över om kvinnan ”kan sköta ett hem, är förståndig, flitig och ekonomisk och om hon är villig att UNDERORDNA SIG LEDARSKAP eller om hon är omedgörlig, kanske rentav UPPRORISK?” Om alla svar på dessa frågor är bra så kan dejtandet fortsätta, med förmaningen att ”eftersom hjärtat är förrädiskt gör ni klokt i att inte vara för er själva i ett hus, en våning, en parkerad bil eller på någon annan plats där ni kan frestas till ett orätt uppförande”. Spännande…

Sedan får vi anta att tiden går och att mannen och kvinnan gifter sig och då gäller det att sköta sig minsann, som kvinna bör du då tänka på att ”mannen skapades med egenskaper som skulle göra honom till ett FRAMGÅNGSRIKT FAMILJEÖVERHUVUD" men att en ”god äkta man inte är hård och diktatorisk”. Det var ju skönt att höra, särskilt med tanke på att ”om en hustru föreslår någonting som skiljer sig från det som hennes man har tänkt sig, bör han ÅTMINSTONE LYSSNA”.

Efter ett tag kanske de äkta makarna får barn och då ska de uppfostra dem bra såklart. Man bör ”engagera barnen och låta dem använda sin kreativitet genom att rita och spela upp bibliska händelser”. Sedan ska man ju inte glömma att ”ett regelbundet bibelstudium är viktigt för familjen” samt att ”familjestudiet måste gå före andra planerade aktiviteter, inte tvärtom”.  Kom också ihåg att ”många tonåringar idag har mycket fritid som de själva bestämmer över. Den kommersiella världen utnyttjar detta och översvämmar marknaden med fritidsprodukter. Lägg till detta världens ringaktning för Bibelns moralnormer och DU HAR INGREDIENSERNA TILL EN TÄNKBAR KATASTROF.” Oj, ni hör hur hemskt det låter va? Ja då kan det gå illa minsann, tur då att föräldrarna ska se till att lära tonåringarna att de bör göra annat på sin fritid. Ägna den åt ”exempelvis familjen, personligt studium, samvaro med andligt mogna personer, kristna möten och hushållsgöromål”. Nämnde jag att boken är tryckt 1996 och inte på stenåldern? Fast det syns ju förresten på klädseln på de överdrivet leende personerna i boken. Men mig kan ni inte lura minsann… Men det är iallafall bara för föräldrarna att kämpa vidare med uppfostran av sina barn trots att ”en av de främsta orsakerna till att barn gör uppror är den SATANISTISKA OMGIVNINGEN i världen”. Därför måste föräldrar och barn ”samarbeta när det gäller att tillämpa Bibelns principer, om det ska bli harmoni i familjen”. Fast det kan tyvärr bli lite oharmoniskt emellanåt ändå, särskilt på grund av de ”falska föreställningar som barnen kan konfronteras med i skolan – världsliga filosofier, till exempel EVOLUTIONSLÄRAN, nationalism och föreställningen att ingen sanning är absolut”. Men kom då ihåg att ”många problem kan förhindras med ett bra program för andlig fostran”.

Åren går och äktenskapet kanske börjar knaka lite, vilket förmodligen beror på att ”människor är ofullkomliga och lever i en syndfull värld som är i SATANS VÅLD!” Då gäller det att inte sticka ut och vänstra minsann utan istället veta värdet av självbehärskning, men ”naturligtvis kan ingen avkomling av Adam ha full kontroll över sitt ofullkomliga kött”.

Ja, såhär låter det i hela boken ungefär, så jag kommer konstigt nog att leva vidare som vanligt och inte bli medlem i deras församling hur snälla de än verkar, jag fick ju för tusan både en bok och en tidning senast de var här! Och de sa att vår dotter var söt! Ja, nu slipper ni i alla fall läsa denna tråkiga bok och om någon ändå är sugen så kan den få mitt exemplar med understrykningar och allt! Ha det bra alla läsare!

Och kom för allt i världen ihåg: ”Kompromissa ALDRIG i fråga om Bibelns principer”

Jag hade inte tänkt berätta detta, men jag gör det ändå. Fan, man lever bara en gång så denna lilla historia ur verkligheten bjuder jag på!

En dag nu i sommar stod jag i köket och plockade ur diskmaskinen, Astrid var lugn och tyst och alla ni som har eller har haft småbarn vet att det betyder att det är något djävulskap på gång då. Jo visst var det så, för sekunden senare skrek hon till inne från vårt sovrum. Jag skyndade de få meterna bort dit och synen som mötte mig glömmer jag aldrig, jag höll på att dö av skratt. Utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att hon hittat vår ”hemliga låda” och att det på sängen satt en livrädd unge som jämte sig hade ”något” som vibrerade. Jag hann precis stänga av den och mellan skrattattackerna försöka förklara att det inte är någon leksak (fast det är det ju, hmmm) och vilka kommer gående över gräsmattan just precis då?

Jo, JEHOVAS VITTNEN! Vilken tajming! Jag kände igen bilen och kvinnorna i lite för långa kjolar med den lilla boken i handen, de brukar köra omkring här på somrarna och försöka sprida sina idéer.  Behöver jag berätta att jag inte öppnade dörren när de ringde på? Jag kände mig då rakt inte redo eller mottaglig för att höra på några fina ord om Gud, den sanna tron och köttets omoraliska lustar. Fast det säkert var precis vad jag behövt just då.

Några veckor senare kom de tillbaka och då hade jag så dåligt samvete för gången innan att jag kände mig tvungen att öppna dörren och stå och lyssna jättelänge på deras prat och vara trevlig. Det är så typiskt mig, jag kan inte bara säga att jag inte är intresserad utan jag låter dem mala på om sitt tills de tror att jag vill hänga med på bibelstudier och partaja med dem i Rikets Sal. Jag svarar på deras frågor och är artig men jag kan verkligen inte bara dissa dem, jag hyser någon konstig respekt för religiöst folk, de känns så gammaldags på något sätt. Och så tycker jag lite synd om dem för att de är så lättlurade också. I alla fall så råkade jag berätta att vi skulle gifta oss snart och naturligtvis blev de glada att höra att vi skulle göra det i kyrkan och vara ordentliga (trots att vi redan hade barn ihop och levt i synd om skam, typ). De lovade att lämna en bok till oss om hur man får ett lyckligt äktenskap och ”visst” tänkte jag, ”vi har väl tjurat ihop på varandra typ tre gånger på över sju år, så självklart behövde jag veta det. Not”.

Någon vecka senare damp det ner en fin blå inbunden bok med texten ”Hemligheten med ett lyckligt familjeliv” tryckt i guld på framsidan. Den kunde jag ju inte gärna elda upp i pannan som man gör med deras andra tidsskrifter (tror ni man kan be dem trycka Vakttornet på sådant papper som inte är så blankt? Det brinner ju mycket bättre då). Så nu har jag alltså läst 191 sidor om hur man får ett lyckligt familjeliv och jag tror inte på det ett skit! I nästa blogginlägg kommer en recension av eländet, det får ni inte missa!

 Till dess, ha det bra!